Konstigaste saken nagonsin hande mej i onsdags! Hade tankt lagga mej och sola i Central Park, men nar jag vaknade sa var det mulet! Besvikelsen lyste i mina ogon! Bestamde mej istallet for att aka till The Bronx Zoo. Val dar borjade det naturligtvis dugga, men jag tycket inte det var sa faligt. Man blev ju i stort sett inte ens blot. Hann tyvarr inte langre an till kamelerna innan regnet stod som spo i backen. "Attans bananer" tankte jag. Satte mej under ett regnsskydd och at lite lunch medans jag vantade pa att det skulle sluta regna. Vad hander inte da?? Jo, en fyrkantig afro-amerikansk gubbe (ja, Krille, han var helt klart over 30 ar gammal) kommer fram och sager att han alskar mej. Helt out of the blue. Chockad ar bara fornamnet pa vad jag blev. Han sa att mina ansiktsdrag var det vackraste han sett i hela sitt liv, att mitt leende var "breath taking' och att mina ogon sag sa glada ut. Jag fick verkligen kampa for att kontrollera min impuls att skratta, vilket var svart eftersom jag samtidigt forsokte lata bli att se generad ut. Citerade Shakespear gjorde han ocksa, for att ytterliggare forklara sin smartande karlek for mej.
Efter att fatt reda pa mitt namn tyckte han att jag skulle bli amerikas naste president (Sophia betyder vishet), han hade inget emot att blir landets "first man", men jag fick forklara att jag aldrig kunde bli president i USA eftersom man maste vara fodd i USA for att kunna kandidera. Da tyckte han att jag skulle blir Sveriges president, jag fick forklara att Sverige inte har nagon president utan att vi har en kung. Da fragade han om jag var Sveriges prinsessa, han tyckte jag sag ut som en. Jag tillat mej sjalv att skratta at det.
Vid detta laget insag jag att regnet inte hade nagra planer pa att minska sa jag utsaktade mej och gick.. Jag har aldrig skamts sa mycket i hela mitt liv!!!

Nagot paraply hade jag inte heller sa jag blev ganska blot pa vagen till tunnelbanan. Och till mitt stora fortret regnade det inte pa Manhattan..


Kram!